Den händelse som jag alltid minns som mitt första reinkarnationsminne, var när jag var 12 år. Vi hade varit på en dagsutflykt hela familjen, och var på hemväg i bilen. Jag satt och smådåsade och lät tankarna vandra som de ville medan vi åkte. Plötsligt kommer en stark minnesbild till mig. Det kom verkligen plötsligt och jag ropade till och blev klarvaken.
Så klart mina föräldrar undrade vad som stod på så jag berättade att jag plötsligt hade sett mig själv som liten flicka utanför en kyrka. Vi var där på ett dop och jag var i sällskap med min faster. Det regnade och var småblåsigt och det underliga var att personen som skulle döpas var vuxen och hette Valborg. Det hör till saken att min farmor hette just Valborg och min pappa har aldrig haft någon syster så jag kunde inte reda ut vem fasterna var. Pappa forstod heller ingenting.
Några dagar senare kom min pappa hem från ett besök hos min farmor och berättade något häpnadsväckande. Det visade sig att min farmor inte blivit döpt som liten och för att få lov att gifta sig med farfar så de tvungna att utföra ett vuxendop på henne. Hon hade skämts förfärligt för detta och aldrig talat om det, så gissa om hon blev förvånad när pappa plötsligt ställde frågor!
För mig kändes det här som en bekräftelse på att jag levt tidigare eftersom farmor döptes 1924 och själv föddes jag ju inte förrän på 1960-talet!
-- Anna Sporring, mars 2006 --
Alla texter är mina egna och jag ber om respekt för detta. Vill du använda någon av mina artiklar så uppskattar jag att du först kontaktar mig.