Ur ut kroppen

Det här hände mig i mitten av 1990-talet. Under en period hade jag experimenterat med att sova med huvudet åt olika värderstreck för att se hur mina drömmar skulle påverkas. Plötsligt en av kvällarna märkte jag precis när jag skulle till att somna, som ett enorms sug inuti kroppen, det dånade i öronen och var ganska skrämmande. Första gångerna detta hände så kämpade jag emot utav bara den, tvingade mig själv vaken och var lite rädd för att somna om.

Men en dag bestämde jag mig för att slappna av och låta mig bara följa med i upplevelsen för att se vad som skulle hända. Som vanligt kände jag suget i kroppen, det liksom puttrade under huden och dånet i öronen steg till ett muller som om jag befann mig inuti en jetmotor. Jag fortsatte slappna av och rätt som det var så sögs jag iväg uppåt, ut genom toppen av huvudet och in i en slags tunnel. Jag flög med en obeskrivligt hög hastighet och det var alldeles mörkt. Kunde bara ana tunnels väggar.

Efter en stund uppfattade jag i slutet av tunneln, ett litet ljus, stort som ett knappnålshuvud. Detta ljus växte med enorm fart i takt med att jag kom närmare. I slutet av tunnels, i detta ljus befann sig en enorm kristallskalle, och jag flög rakt in i den!

Och plötsligt blev allt totalt lugnt. Jetmotordånet tystnade tvärt, hastigheten bara försvann och jag befann mig fritt svävande mitt i Universum. Jag såg stjärnor och nebulosor och natthimmel överallt. Sen fick jag syn på tre skepp som svävade framför mig. Jag hade sett dessa skepp tidigare i en dröm och blev nu så förvånad att jag riktigt hoppade till inombords.

I samma sekund drogs jag tillbaka till kroppen igen och landade med en duns i sängen. Jag var såå besviken för jag hade velat veta mer om skeppen. Men det hände inget mer den natten. Jag har haft flera sådana här reseupplevelser senare men aldrig fått se skeppen igen.

-- Anna Sporring, mars 2006 --

Copyright © 2007-2008, Anna Sporring